Mentalbeskrivning (MH) i Höör 021019

Lördagen lade vi vildänder beslag på själva! Hela Chilas kull hade ställt upp.
STORT TACK för det skall ni ha allesammans!

Det var inte lätt att få alla att sitta still samtidigt!
Från vänster: Moltas, Beryll, Jessi, Tingeling, Kricka, Chila och Uno

Extra kul var det såklart att för första gången i Sverige igen få träffa Beryll och husse Peter (samt deras tollarhane Arco - nybliven tysk UCH).

Kul var det också att få se fam Lindberg från Karlskrona trots bilhaveri i Kristianstadstrakten. Carolina och Moltas blev körda till Höör av kompisar från Kristianstad, medan Håkan och Siri fixade bärgningshjälp, lämnade bilen på verkstad samt till slut fick tag på en hyrbil och kom till Höör. Starkt jobbat! Till råga på allt snubblade Carolina i skogen men hon gjorde sig inte illa. Man kan kanske tycka att efter den uppladdningen så skulle det inte gå bra för Moltas, men se en tollarkille är gjord av hårdare virke än så!

Förra gången vi hade mentalbeskrivning hanns inte Jazza och Baron med, så denna gång ingick dom i de startande 8 hundarna på lördagen.

SAMTLIGA 8 hundar har "Genomgått mentalbeskrivning inkl godkänd skottreaktion" - GRATTIS!

Klicka HÄR för att komma till deras bedömningsprotokoll

Lite olika mängder av bilder blev det. Alla (utom Baron) finns på någon bild.
Jag hoppas att få scanna lite av Anette senare!

Först ut var jag och Baron, men se det blev inga bilder på oss. Det blev väl inga större överraskningar på hans reaktioner under prövningen.

• Att följa med och hälsa och att hanteras gick bra.

• Att leka med trasan - här var Baron med på noterna minsann!

• Han trodde att han skulle bli av med halsbandet på första förföljandemomentet och upptäckte således inte det bortflyende bytet överhuvudtaget. Andra gången förföljde han, men nosade bara på bytet.

• Passiv klarade gossen av att vara.

• Avståndsleken var mycket intressant till en början, men när han fick tillåtelse att gå, så rusade han ut i buskarna och skällde ut den stackars figuranten så någon lek var det inte att tala om!

• Dumpe for upp och Baron blev inte märkbart rädd. Han hotade overallen lite och tyckte allt den var lite spännande och kanske skulle hoppa till igen.

• Skramlet blev Baron lite fundersam på. "Vad är detta för promenad" tycktes han tänka! Efter att ha hjälpt honom lite på traven så fortsatte vi till hans höjdpunkt på dagen!

• Spökena! Baron stod pall framför mig hela tiden och var fullt koncentrerad på spökena. Han viftade på svansen men inte ett "välkommenvift" utan ett mer "hotvift" - han slog mer med svansen än viftade. Koncentrerad till tusen var han och när jag skulle koppla loss honom hukade han sig ungefär som om "nu anfaller dom t o m bakifrån". Nyfikenheten tog över och han gick fram och undersökte när jag gått halva sträckan.

• Så var det dags för lek med trasa igen och sedan skottet - först under lek och sedan passiv. Där var det inga som helst problem utan ett kryss i ruta 1!

Sedan var det dags för Uno och Eva

Uno leker med trasan tillsammans med testledaren Conny

Stå passiv går väl an

men se Dumpe skall bara passa sig ....

Spöken i skogen får också se upp - åtminstone på detta avstånd!

Uno klarade alla ingående delar på ett bra sätt.

• Han var pigg och alert på att leka och tyckte om att bli hanterad av vår långe testledare!

• Han var den i kullen som förföljde bytet direkt och var också intresserad av detsamma.

• Lite svårt var det att stå helt passiv i skogen så det blev lite snusande runt Eva.

• Uno var intresserad av leken men han lekte mest med sig själv och inte med figuranten. Dock uppmanade han figuranten till lek när denne var passiv!

• Han reagerade ganska kraftigt på rädslorna men han avreagerade också mycket bra även om han behövde en del hjälp ibland. Inga kvarstående rädslor fanns kvar överhuvudtaget och det var beskrivaren mycket nöjd med.

• Skottet klarade han av med ett kryss i ruta 2 eftersom han stannade upp och tittade ett tag vad som hände innan han fortsatte med leken.

Nu är allt över och Uno är lugn och sansad under den muntliga sammanfattningen.
En stilig gosse har det allt blivit som är lik både mamma Chila och pappa Norton!

Startnummer 3 hade Jessi och Lis.

Passivitet tyckte Jessi inte var några problem

Hoppsan vad var det som kom farande

Jessi var nog betydligt modigare vid spökena än vad Lis trott. Jessi vek inte från Lis sida!

Lek med trasan inför sista momentet - skottet och det var inte heller några problem för vältränade Jessi.

• Jessi tyckte inte det var så kul att bli hanterad av testledaren, men följde med villigt och gjorde en perfekt helomvändning och ett snyggt sättande - det gjorde hon!

• Vältränad som man är så gör inte Jessi något utan tillstånd av Lis. Detta innebar att hon stod och tittade efter den bortflyende trasan med ena tassen lyft - frågande Lis "Får jag springa?". Andra gången sade testledaren att Lis fick ge Jessi lov att gå och då blev det full rulle på henne. Bytet brydde hon sig dock inte om!

• Passiv gick lätt att vara.

• Avståndsleken var Jessi intresserad av på håll, men hon sprang inte ut till figuranten.

• Rädslorna var det som Jessi var var allra säkrast på! Reagerade lagom mycket och var nyfiken att klara ut problemen själv.

• Skottfast var hon och fick ett kryss i ruta 1.

Nummer 4 till start var Kricka och Camilla.

Kricka tittar nyfiket när figuranten visar sig på avståndsleken

Usch - vad var det för något läskigt. Bäst jag sätter mig bakom mattes ben!

• Kricka tyckte att testledaren var alldeles för stor, hade för mycket skägg och för mörka glasögon och ville inte hanteras utan drog sig undan. Att följa med och gå fot var dock inga problem.

• Kricka följde efter trasan och nosade på den första gången, men andra gången tyckte hon att det var ingen idé.

• Passiviteten gick helt OK.

• Avståndsleken följde Kricka med lagom intresse, men leka med figuranten ville hon inte.

• Dumpe och skramlet gick bra och Kricka undersökte med stor nyfikenhet. Däremot var spökena lite mer läskiga och Camilla fick klä av dem innan Kricka ville hälsa. När spökena var avklädda hälsade hon desto mer!

• Skotten var såklart inte några problem för denna duktiga jakthund!

Startnummer 5 hade Tingeling och Louise.

Passiv och uppmärksam

Dumpe blir utskälld

Spökena avancerar. Nedan tittar Tingeling fram bakom Louise

Dags för lek igen innan skottet och där var det återigen ett kryss i ruta 1.

• Tingeling hälsade fint och följde gärna med testledare i en perfekt höger/vänster om. Däremot tyckte hon precis som Kricka inte riktigt om att bli hanterad av den storevuxne testledaren.

• Precis som Jessi så fick vi ingen reaktion på det första förföljandet men däremot på det andra.

• Under avståndsleken fick äntligen figuranten lön för mödan. Tingeling t o m uppmanade figuranten till lek då denna var passiv. Trasan levererades till slut till Louise.

• Dumpe och skrammel var inte några problem. Däremot var Tingeling inte lika nyfiken på spökena utan fick ha lite hjälp där.

• Skottet var såklart UA för Tingeling också.

Så var det då dags för Carolina och Moltas att göra entre som nummer 6

Moltas var så ivrig och ville iväg så Carolina tappade kopplet första gången vid avståndsleken

Moltas snusade för fullt och var inte alls beredd på dumpe

Moltas säger åt spökena att stanna!

Efter prövningen erhålles den muntliga sammanfattningen av beskrivare Ingrid

• Moltas följde villigt med testledaren men upptäckte inte först att man bytt förare! Han var neutral när testledaren hanterade honom.

• Trasan förföljdes inte då Moltas hellre ville se var husse och lillasyster tagit vägen.

• Passiv och uppmärksam var han.

• På avståndsleken fick figuranten ännu en hund att leka med och Moltas tyckte det var jättekul!

• Precis som Kricka och Tingeling gick dumpe och ljudet bra men med lite större problem med spökena.

• Moltas klarade också skottet som den blivande jakthund han är, med ett kryss i ruta 1.

Beryll startade som nummer 7, men här hände något med min kamera (har ni hört det förut....) så tyvärr inga foton under själva beskrivningen men väl efter.

Trots språket (mest engelska men även lite tyska) så klarade Beryll och husse Peter samt
även testledare och beskrivare av hela prövningen.
Peter berättade också att i Tyskland kan en hund bli klassad som farlig om den överhuvudtaget visar intresse av att vilja hälsa på en annan person utöver ägaren. Därför är hans hundar hårt hållna och får inte ta egen kontakt och de tillåts inte att lämna husse mer än 5-7 meter.
P g a ovanstående förklaring så gjorde inte Beryll några direkt utslag i inledningen av beskrivningen.

• Beryll ville inte bli hanterad även om hon accepterade det

• Hon ville inte leka med trasan med testledaren som ju var en främmande person

• Hon gick inte iväg efter jaktbytet mer än den inbyggda gränsen på 5-7 meter

• Lugn och passiv var hon

• Intresserad av avståndsleken men ville inte iväg och leka

• Vid dumpe och ljudet reagerade hon som Tingeling, Kricka och Moltas

• Spökena blev hon rädd för särskilt för det spöke som råkade ramla! Det blev ju som om det anföll.... Kontakt var hon i likhet med övriga kontaktövningar inte intresserad av

• Men på sista lekmomentet hade t o m Beryll blivit lite lekfull och tog tag i bytet så att husse kunde ha lite dragkamp under skotten. Även för Beryll blev det kryss i ruta 1 på skottreaktionen

Allra sist gick jag med Jazza och nu blev det många kort - TACK Agneta!

• Jazza och jag hälsar artigt på testledare Conny. Sin vana trogen kunde Jazza hanteras hur som helst!

• Leka med trasan tyckte Jazza var jättekul och även att få ha lite dragkamp med Conny.

• Förfölja ett byte är Jazzas specialitet! Men att ta den tramsiga trasan när hela skogen låg öppen - det var ju ett rent skämt så andra gången försökte Jazza hitta sig en kanin istället!

• Passiv klarade gumman också av att vara. Jag stod tydligen lite väl still enl åskådarna för när de 3 minuterna var gångna och jag tittade på publiken så stod alla så här:

Undras vad de såg på?

• Avståndsleken var Jazza intresserad av, men när hon väl rusade iväg och hon sett att det var en människa i skogen, så gjorde hon ett sök istället för att om möjligt hitta en kanin denna gång!

• När dumpe for upp tittade Jazza på overallen ungefär som "Tvätt har vi ofta hängande i mitt revir!" Nyfikenheten var stor i alla momenten och Jazza undersökte allt själv.

• När skramlet kom gjorde Jazza en liten svansviftning och markerade med huvudet åt ljudets håll och så var det undersökt.

• Nu var det dags för spökena och se man fick en liten reaktion. Först hördes ett dovt "kurr". Vi trodde nästan att det var magen som kurrade på Jazza men det var ett lågt morr! Hon tog det säkra före det osäkra och ställde sig bredvid mig när spökena ryckte närmre. När spökena vänt sig om gick hon fram helt själv men någon närmre kontakt var Jazza inte intresserad av. Hon var på kaninjakt igen!

• Leka och skjuta var det inga problem med. Hon undrade dock var bytet var när skottet ljöd och blev mycket lycklig när hon fick hämta lektrasan som vi kastade ut i skogen till henne.

Både testledare och beskrivare tyckte det var mysigt med en så pigg och trygg gammal hund som dessutom var så säker på allt!

En av figuranterna berömde hundarna mycket efteråt och gav mig ett trevligt betyg som uppfödare.
Hon sa - "Fortsätt med det du gör, för det gör du bra!"  STORT TACK för det!

Dagen efter hade 5 tollare ur Sydtollargruppen anmält sig. Se deras resultat på http://hem.passagen.se/sydtollarna

Däremot vill jag framhäva den dagens positivaste hund - King "Gibson" som är son till Sessan och Acci. Det var en härlig upplevelse att se Gibson ge sig iväg på förföljandet och rycka tag i bytet. Likaså lekte han rejält med figuranten på avståndsleken. Där fick han t o m en liten stjärna i kanten av beskrivaren! Sedan var han kanske inte skogens modigaste men som matte Linda sa "Han har aldrig behövt vara modig för det har jag varit istället!". Han fick också dagens enda kryss i ruta 1 på skottet.

Testledare Conny undrade om Gibson var släkt med Jazza och jag svarade att Jazza är hans mormor.
Conny svarade "Jag kunde just tro det...."

Gibson och Linda är passiva (t v). Snön knarrade under skorna när Gibson var klar (t h)

STORT TACK till alla som ställde upp och gjorde denna helg så trevlig.

Denna sida uppdaterades senast 2005-04-06

http://www.vildandens.com